Juliette har flytt från Återetablissemanget och den hemska Warner som leder deras sektor. Hon och han, han som kan röra henne, Adam, flydde tillsammans och hamnade efter en del om och men hos motståndsrörelsen Omega Point. Där får de lära sig att Juliette inte är den enda som har en kraft. De tränar och laddar upp inför krig mot Återetablissemanget, men det är inte speciellt lätt när så mycket annat, känslor, kommer i mellan.

 

Ett citat från boken: Vad jag egentligen vill säga är vem fan är du och vem är du att avgöra vem som måste dö.

 

 

Jag blir så trött på den här boken, och jag blir trött på mig själv om ändå inte kan sluta läsa den. Jag fastnade trots att jag störde mig på typ varje mening jag läste. Den är så typical book 201X och jag blir irriterad på det. Framtid, kaos, dålig ledning, rebeller, tjej i huvudroll som ska rädda världen, triangeldrama. Tyvärr känner jag ändå igen mig själv i några karaktärer. I vanliga fall vet ni att jag älskar detta, jag älskar när en främling klockrent sätter ord på vad jag känner men jag tror att jag störde mig så på den uppenbara handlingen att detta föll bort lite. Den här delen blev väldigt sexuell ibland, kan tycka att det blev lite cheesy men det funkade ändå om man tänker på att Juliette aldrig kunnat röra en annan människa förut. Hoppas sista delen har någon unik twist (men snälla blir det en repris på Allegiant tänker jag inte läsa fler triologier!) Diggar fortfarande Mafis språk, hur hon på två olika sätt visar hur ens tankar går när man har ångest.

 

Rädda mig inte får...

 

3 av 5 likes!