Den sista striden

av C.S. Lewis, 1956
Sista delen, sista äventyret i Narnia! Än en gång är det Eustace och Jill som kommer till undsättning när Narnia är i nöd. Nödsituationen den här gången är att en "smart" apa och en "ointelligent" åsna hittar ett lejonskinn. Apan kommer på den "brillianta" idéen att klä åsan i detta skinn och låtsas att han är Aslan för att få narnierna att göra som de vill. Detta skapar kaos i landet!
 
Ett citat ur boken: Och detta är undret över alla under, han kallade mig sin älskade son, mig som är usligare än en hund...
 
Ännu en serie utläst, och trots att böckerna individuellt inte varit de bästa och jag har klagat en hel del så har serien nog gått och blivit en favorit-serie hos mig. Budskapen alltså, så fina, så bra! Men även denna del kommer jag klaga på. Fick av denna bok intrycket av att Lewis var en aning rasistisk... Och saknade ett visst återförenande... Men överlag, den kristna röda tråden som finns i berättelsen får mig att nästan bli rörd. Den inspirerar mig! Den här boken drog också ut på spänningen mer!
 
Den sista striden får...
 
3 av 5 likes!
 

Silvertronen

av C.S. Lewis, 1953
Näst sista delen och vi får här följa Eustaces andra äventyr i Narnia. Med sig får han en skolkamrat, Jill. När de kommer till Narina får de tydliga instruktioner från Aslan om deras uppdrag, att hitta prinsen, Kung Caspians son. Instuktionerna blir svårare att följa än de hade trott och det verkar som att inget blir som det ska.
 
Ett citat ur boken: Men han visste att det skulle göra duktigt ont i alla fall, och ändå gjorde han det.
 
Ännu en av delarna jag inte visste något om innan jag började läsa och än en gång blev det bra. Det här är nog favorit boken än så länge i serien, den var i alla fall den mest spännande! Budskapen finns även här men det är som svårare att upptäcka de, vilket gör det mer verkligt. Älskar karaktärerna, framförallt Surpöl och barnen som man verkligen kan känna igen sig själv i!
 
Silvertronen får...
 
4 av 5 likes!
 

Kung Caspian och skeppet Gryningen

av C.S. Lewis, 1952
Än en gång är barnen Edmund och Lucy i Narina, den här gången har de fått sällskap av deras mindre trevliga kusin, Eustace. Liksom förra gången träffar de Caspian, som nu är kung i Narina. De träffar honom när han är på äventyr till havs för att hitta sju riddare som hans hemska farbror skickade ut på "upptäcksfärd" när han satt på tronen. 
 
Ett citat ur boken: Men hys ingen oro - jag är den store Brobryggaren.
 
Jag har precis lagt ifrån mig boken efter att ha läst det sista kapitlet, och säg vad du vill om att det är en barnbok och handlingen är lite sisådär och konstigt tempo, jag är rörd. Slutet är så himla fint! Mycket av resten av boken är också väldigt fint, men slutet var som en käftsmäll, en väldig behaglig sådan. Älskar också karaktären Ripipip som får mycket plats i den här boken!
 
Kung Caspian och skeppet Gryningen får...
 
3 av 5 likes!
 
Min boklista är lång och alla böcker verkar helt underbara, grejen är dock att jag är oerhört lat och tar mig sällan tid till att läsa! Nu ska det bli ändring på det. På den här bloggen kommer jag sätta upp deadlines för böckerna och en efter en bocka av de genom att göra en liten recension av de i ett inlägg. Boklistan kanske inte blir kortare, utan kanske bara längre om mina läsare ger mig boktips, men det gör inget, tvärtom! Jag vill vara den som alltid har näsan i en bok.

HannaVic logotype