Quentin har vuxit upp i huset bredvid Margo och han älskar henne så länge han kan minnas. De lekte när de var små men de har inte umgåtts på flera år när Margo en natt står utanför Quentins fönster. Hon drar med honom på en natts äventyr som han aldrig kommer glömma och nästa dag i skolan, är hon borta. Quentin bestämmer sig genast för att hitta henne!

 

Ett citat ur boken: Forever is composed of nows.

 

Hade ändå rätt höga förväntningar på den här boken, det är ju geniet John Green som skrivit den. Men, nja, jag vet inte. Den var inte dålig, absolut inte! Men det var ingen The Fault In Our Stars. Jag läste den på engelska, och engelskan var rätt avancerad. Men så kände jag med The Fault In Our Stars första gången jag läste den också. Annars gillar jag idén, jag gillar storyn, jag gillar budskapet om pappersstäder och pappersmänniskor, om hur vi ser på varandra. Den fick mig att le men aldrig att gråta. Dock fick jag en klump i halsen när jag läste sista sidan. Om filmen håller sig till slutet är det möjligt att jag fäller en tår då jag ska se den imorgon då den har premiär.

 

Paper Towns får...

 

4 av 5 likes!