Fortsättningen om Bella och Edwards kärlekshistoria. Bella fyller 18 och blir "äldre" än Edward, något hon fasar. Efter en olycka på ett kalas för Bella lämnar Edward och resten av Cullen familjen Forks och Bella blir ensam kvar. Hon går ner i en djup depression då hon tror att Edward inte älskar henne längre. Dock känns det bättre när hon umgås med Jacob Black, de blir bästa vänner men inte heller det får vara speciellt länge... Bella försöker stå ut med smärtan från att ha blivit lämnad och övergiven och tar till adrenalinkickar för att känna något annat än bara sorgen. Men när hon testar att klipphoppa går det för långt och konsekvenserna blir allt annat än hon väntat sig...

 

Ett citat ur boken: Jag hade trott att jag fått det under kontroll, men gång på gång kom jag på mig själv med att pressa armarna mot bröstkorgen och kippa efter luft.

Alltså wow... Jag förstår inte varför så många trycker ner Meyer. Hon är en otroligt duktig författare! Hur hon kan beskriva känslor... Blir så himla amazed och avundsjuk! Igenkänningsfaktorn var enormt hög! Hur gärna jag än vill kunna jämföra mig själv med Hermione Granger, Katniss Everdeen, Tris Prior eller andra litterära hjältinnor, så inser jag att jag är mycket mer lik Bella Swan. I förra boken önskade jag djupare relationer, well, I got it! 

 

När jag hör din röst får...

 

4 av 5 likes!