Georige jobbar som manusförfattare till en humor serie och tvingas stanna hemma över jul för att jobba när resten av hennes familj, man och två döttrar, åker till farmor över högtiden. Hon mår dåligt över att ha satt sitt karriär framför familjen och försöker få tag på sin man, Neal, för att reda ut den dåliga stämning som kom i och med att de ska fira jul på olika håll. Enda sättet hon får tag på Neal är dock när hon ringer från telefonen i sitt gamla flickrum, och det är något som inte står helt rätt till i andra ändan på linjen...

 

Ett citat ur boken: Hur han aldrig fick henne att känna sig knäpp, ens när hon betedde sig knäppt, och aldrig fick henne att känna sig misslyckad, ens när hon misslyckades.

 

Rowell har det senaste gjort mig besviken, men tack vare den här boken gillar jag henne igen! Det var inget märkvärdigt egentligen, det var en vanlig och ganska uppenbar kärlekshistoria med en liten sci-fi twist. Men det är det Rowell skriver bäst, tänker jag efter är Eleanor & Park egentligen likadan minus sci-fi. Jag har mina kritierer på böcker, som att de ska få mig att skratta och gråta osv. Den här boken uppfyllde inget av det. Men den fick mig att tro på kärlek igen. Vad mer kan man begära? Då här dagen efter jag slagit ihop bokpärmarna så är jag verkligen tacksam över bokens budskap. Ja det må vara en bok, påhittad och romantiserad, men det känns som om den lär ut mer sanning än någon annan bok jag läst. 

 

Komma fram får...

 

4 av 5 likes!