Den hemliga historien
av Donna Tartt, 1992
Vi följer Richard, en ung man från Kalifornien, när han börjar collage och snart hittar sig själv i gemenskap med skolans mest lärda och utstötta elever - grekiska eleverna. I början dras han till dem och fascineras över deras sätt att leva, men när de exprimenterar med gamla grekiska teorier går det för långt och frågan är om de kan komma undan med vad de gjort.
Ett citat ur boken: Det är vackert här, men morgonljuset kan få de mest vulgära saker att bli uthärdliga.
Läste denna bok efter att ha blivit rekommenderad den av en vän, hon påstod att den påminde om John Greens böcker. Hur kunde jag då låta bli att läsa den? Jag kan förstå hur hon tänkte, men kan inte säga att jag håller med. Den här boken hade en brutalitet och tog saker till det extrema som Green aldrig gör. Då jag hade förhoppningen om att den här boken skulle slå mig i hjärtat och lämna mig emotionellt förlamad ett tag måste jag säga att jag blev besviken. Ja det må finnas att djup i boken, men till skillnad från Greens böcker går det inte att peka ut så tydligt. Jag vet att det är svårt att nå upp till Greens nivå och jag önskar nu att min vän inte jämfört dem. Men ska jag försöka bortse från någon eventuell likhet med Greens böcker så tycker jag ändå att Den hemliga historien var bra. Den var konstig, riktigt konstig på sina ställen, men ändå spännande. Full av mystik och kärlek och trots konstiga och till synes överdrivna händelser så fanns det någon realism i det hela.
Den hemliga historien får...
3 av 5 likes!